Finns det något som fungerar någonstans, antagligen men funkar det för alla? Nej! Här kommer en kort rant om situationen i dagens e-handelssystemkarta, skriven med glimten i ögat!
Japp, jag har stulit titeln från en i mitt tycke klasissk bloggpost av Scott Hanselman, och i mina mest mörka stunder känns det som den kunde varit skriven idag och inte för 10 år sen… håll i er för det här är skrivet med glimten i ögat.
Spelar det någon roll vilket system du väljer, om jag ska vara ärlig så tror jag inte det... du kan bygga en fantastisk lösning med FTP integrationer och tejp och du kan lika gärna ha sönder din extrema best of breed arkitektur med en usel implementation. I grund och botten duger det mesta till det mesta för det finns inget alternativ. Eller om jag vänder på det, inget är egentligen tillräckligt bra så man får göra saft så gott det går av citronerna.
Senaste månaderna har jag suttit och lyssnat på leverantör efter leverantör presentera sina e-handelssystem (och andra kring system) och hur bra dem är. Varför då, varför denna plåga? Jo för att uppdatera mig om vad som händer på marknaden. I för många år har jag jobbat med några få plattformar och lärt mig vad dem är usla på och hur man bygger runt dem för att ändå försöka få något rimligt att funka för kunderna.
Dagens e-handlare kommer från en plattform som dem byggt in sig i och dem går vidare till en ny som dem kommer bygga in sig i. Det är ju samma allting, visst en del har fina APIer eller jättebra UI eller något annat fint (men titta på vårt PIM!) men samtidigt är dem helt bonkers på något annat typ ”valuta, marknad och språk är samma sak!”.
Det finns inget system som funkar som man vill, antingen har dem ett marknadsbegrepp man inte kan jobba med, usel kataloghantering, för dåliga APIer, eller en checkout som inte kan anpassas eller så har dem ingenting och är headless så då får man göra allting själv.
Ingen leverantör kan vara bra på alla system, så går du till en leverantör kommer dem rekommendera det systemet dem kan eller råkar ha lediga utvecklare på bänken som kan. Kan dem bara ett system kommer dem säga det systemet är rätt. Kan dem fler än 3 kan dem troligen ingenting om något. Fly.
Sökes: ett system för ehandel som man kan växa med. Som kan hantera många marknader och har ett bra CMS och en front end som kan anpassas med drag and drop och inte kräver 1000 h utveckling av konsulter för att man vill ha en bild på franska siten och en annan på den tyska. Som kan hantera promotions och samtidigt ha olika priser. Som erbjuder ett antal betal och leveransintegrationer men också kan utökas med nya om du vill det. Som är snabbt och har ett transparent API där du enkelt kan hämta din data eller pumpa in den. Och som inte kostar skjortan. Och som faktiskt funkar. Är det för mycket begärt? Och jag vill ha en ponny med förresten, och en låda guld vid regnbågens slut.
I väntan på min ponny så får jag nog nöja mig med alla dagens system och dess brister och fina funktioner och API:er och powerpoints. Det handlar bara tillslut om vilka brister du kan leva med... och kom ihåg att när du byter system så byter du bara problem, men det kan ju iofs vara uppfriskande. Nu kör vi!
Relaterade artiklar
AI gör inte bara utvecklingen snabbare, den flyttar förmågan ut i hela verksamheten. Plötsligt kan vem som helst bygga och ändra i systemen. Det är enormt kraftfullt, men med gamla arbetssätt blir det antingen kaos eller ingen effekt alls. Här är hur du leder skiftet från trädvårdare till skogsvaktare innan entropin springer ifrån dig.
Teknisk skuld är mer än ett tekniskt begrepp, det är en affärskritisk realitet som påverkar allt från time-to-market till kundupplevelse. I e-handelsvärlden, där varje millisekund och varje klick räknas, kan valen du gör i den tekniska plattformen få långtgående konsekvenser. När snabba lösningar prioriteras framför långsiktig hållbarhet byggs en osynlig men växande skuld upp. Den påverkar inte bara utvecklingstakten och stabiliteten, utan kan i värsta fall bromsa företagets innovationsförmåga och konkurrenskraft. För att möta framtiden på rätt sätt måste teknisk skuld förstås, kvantifieras och hanteras som den strategiska investering det faktiskt är.
För svenska handlare finns en rad möjligheter att möta detta hot genom att bygga vidare på det som de kinesiska jättarna inte kan erbjuda: starka och lokala varumärkesberättelser, produktsäkerhet och hållbarhet som konkurrensfördelar och en närvaro som binder samman den digitala och fysiska handeln. Temu har ju inga butiker. Än.
